”Vad tusan, här är så många som hjälper mig, då måste jag ta mitt ansvar”

"Jag har sett så mycket svett på den pannan, säger Maria Davidsson om färdigbehandlade Thorbjörn Forsberg. Foto: Anders Norderman.

Det tog lång tid innan Thorbjörn Forsberg insåg att han var på väg att få en hjärtinfarkt. Det onda i bröstet vid ansträngning – som skulle visa sig vara kärlkramp – tog han inte på allvar. När armen domnade trodde han att han hade sovit på den, och att det tilltagande trycket över bröstet var träningsvärk.

– Det tog nog tre dagar innan jag accepterade att det var en hjärtinfarkt, då var jag helt kallsvettig och mådde inte bra. Jag fick åka ambulans till Eskilstuna, där jag opererades, berättar han.

Kontaktad av rehabteamet på avdelningen

På sjukhuset utfördes en ballongvidgning på Thorbjörns blockerade kranskärl. Operationen gick bra, han var vaken och kunde själv följa kateterns väg via handleden till hjärtat på en skärm. Redan på avdelningen blev han kontaktad av rehabiliteringsteamet.

– Jag tycker att det är suveränt att man blev så snabbt uppfångad. Jag var hemma i två veckor och sedan fick jag komma hit och testa min kondition. Efter det fylldes det på väldigt fort med information från dietisten och terapeuten och hjärtsköterskan, säger han och fortsätter:

– Jag blev motiverad av att det var så mycket på en gång. Jag tänkte ”vad tusan, här är så många som hjälper mig, då måste jag ta mitt ansvar”.

Anpassad fysiskt utmanande träning

Thorbjörn fick börja i en träningsgrupp tillsammans med andra hjärtpatienter. Han hade tränat tidigare i livet, men slutat på grund av ett krånglade knä.

Nu fick han anpassad men fysiskt utmanande träning tre gånger i veckan.

– Jag hade de gamla förutfattade meningarna om att man ska vila och ta det lugnt efter en hjärtinfarkt. Men här gick det undan. Många runt omkring mig sade: ”gud, kan ni köra så hårt och lyfta så tungt – skicka upp medicinbollen nästan ända upp till taket?”, säger han och ler brett.

När vi ses på sjukgymnastikmottagningen på Nyköpings lasarett har han nyligen avslutat sin tre månader långa rehabbehandling, men verkar nästan längta tillbaka till motionscyklarna och trappmaskinerna – och till omklädningsrummet.

Peppade varandra

– Vi började klockan ett men var färdiga och ombytta halv ett! Det blev en träffpunkt, att komma och surra lite grann med dem som har varit med om samma sak.

Deltagarna peppade också varandra så att det blev lättare att orka med den tuffa träningen.

– Någon kanske känner sig lite trög i omklädningsrummet, någon annan kommer in som ny och tänker ”hur ska det här gå?” – men så går vi in tillsammans och bara kör.

I skjorta och jeans förevisar han ett moment från cirkelträningen, där han ligger ner på knä och skjuter en pilatesboll framför sig – en övning i både styrka och balans. Idag tränar han nästan varje dag, på cykel eller på gym.

"Jag mår otroligt mycket bättre nu"

– Nere i hallen säger de ”är du här nu igen?”. Jag har en personlig tränare som har hjälpt mig med ett program, och när jag kör passen så orkar jag ta i. Jag mår otroligt mycket bättre än innan hjärtinfarkten. Inget ont som inte för något gott med sig, säger Thorbjörn.

Han känner att hjärtinfarkten och rehabträningen har gett honom ”klara ögon”.

– Det måste kanske hända något innan man förstår vad som är viktigt. Och jag är ju för ung för att lämna det här jordelivet.

Text: Karin Svenson
Foto: Anders Norderman

Så kan du minska risken för hjärt­infarkt:

• Sluta rök/snusa
• Träna kondition och styrka regel-bundet
• Ät hälsosam kost
• Undvik stress
• Förbättra blodtrycket
• Förbättra LDL-kolesterolet